Du regniga julikväll

Jag befinner mig på ute på vägarna, bilar kör förbi, airkonditionen i taket fläktar skönt över mina solkyssta ben, dock en aningens kallt, jag drar lite lätt i min svarta AA klänning så att den täcker lite mer av mina ben. I hörlurarna strömmar Carolina Gynnings humoristiska morgonprat i P3, som strax byts ut av Alex Schulmans ironiska och lite smått sarkastiska stämma och Sigge Eklunds realistiska och filosofiska personlighet. Jag blickar ut genom fönsterrutan och småler. Utanför fönstret täcks vägarna av små transparenta vattendroppar på den matta asfalten. Regnet föll ifrån himlen i samma sekund som jag stod placerad i busskuren och väntade otåligt på bussen, allt i min svarta klänning. Jag förbannade mig själv att jag inte packade ner varken paraply eller kofta men kände strax efter att vindarna var relativt svala för en regnig julikväll. Jag steg på bussen, hälsade på den något trötta busschauffören och placerade min svarta weekendbag i sätet bredvid. Jag var så uppslukad av poddcasten att jag inte ens lade märke till de andra resenärerna vilket är ovanligt för att vara mig. För jag, jag tänker alldeles för mycket och lite för djupt och analyserande för mitt eget bästa. I takt med komiska och lögnaktiga spå-historier och allvarliga konstateranden om livet och uppdämda bekräftelsebehov smidde jag planer på nötter med choklad. Skulle jag välja Marabou helnöt eller shweizernöt med guldomslag i affären? jag funderade på hur tacksam jag är för min stora familj och alla mina fina syskon. Att jag är lycklig lottad med så många underbara människor vid min sida. Min kärlek till dem som finns i mitt lilla hjärta är oändlig och jag visar den ibland för lite utåt. Men på insidan blir jag varm och harmonisk. Jag blir helt enkelt lycklig. Nu är den något kyliga bussresan, de åtta hejdå-kramarna innan jag begav mig ut i regnet och Alex & Sigges podcast ett minne blott, istället njuter jag av lugnet, mitt eget sällskap och en mönstrad blåvit kopp med grönt kokos & passionste, min nya favorit. En vardagslyx, eller kvällslyx kanske är ett mer passande namn just idag. Hejdå du regniga julikväll.

En text jag präntade ner nu ikväll. Var ju ett tag sedan jag lät fingrarna dansa över tangenterna och klädde mina tankar och känslor i ord. Imorgon väntar ett mode & inredningskollage made by me och i veckan tänkte jag införskaffa nytt i bokväg, som den läslus jag är. och ja just det, en strandvisit kan också vara på sin plats. Hörde jag sommarsol?

Att känna

Att känna, att vilja skratta sådär bubblande, att vilja sjunga i duschen, att vilja rusa nerför snurrtrappan för att det väntar något roligt som man bara vill sätta igång med på en gång, att göra en kopp te, hacka upp lite frukt istället för något onyttigt, att förändra sina rutiner och prova nya platser(fåtöljen i tv-rummet), förstår inte varför jag aldrig har suttit där förut?, lyssna på lugna låtar i lurarna samtidigt som man bloggar, när man känner lite extra för en fin klocka med leopardmönster, glädjen över att upptäcka nya märken, nya coola ställen, att Michaela & Dashas blogpod väntar på onsdag, att det väntar en fotmassage i veckan eller läsa fina och sorgliga kärlekstexter, att bli bjuden på choklad, att känna den där lusten som andra tar för givet och som får en att vilja fånga dagen. Precis så känner jag nu och det är underbart. Jag har varit som en vissen ros den senaste tiden men jag har bestämt mig för att blomma ut, att få färg och även ta hand om och vara snäll mot mig själv. Otroligt viktigt, det där sista. Det är så lätt att man glömmer bort och att man finner sig i något halvdant eller dåligt men nej man ska inte nöja sig med mindre. Mycket vill ha mer. Man är värd så mycket bättre och man är värd att känna sig lycklig, skratta så att man får kramp i magen, prata med sina fina vänner och smida sommarplaner, dansa till bra låtar, äta och dricka gott. Smörja in sig i champagne och jordgubbslotion och krypa ner under fluffiga täcken. just a remember

Love is in the air,

Kärlek. Hur vackert är det inte? så himla vackert. Extra speciellt när det gäller fint prinsessbröllop i strålande sommarsol i fina fina Stockholm. Betraktade alla fantastiska kreationer som bröllopsgästerna bar och jag fastnade extra mycket för en enkel ljusblå långärmad klänning och så tyckte jag att Viktoria gjort ett mycket bra klänningsval kvällen till ära. Och hur söt var inte lilla Estelle på sin egen gröna mini-stol? Madeleine var som vanligt otroligt vacker och man kunde riktigt se hur lycklig och kär hon var bredvid sin Chris. Jag drömmer själv om att få vara i Madeleines kläder en vacker dag. Inte att bli prinsessa men att gifta mig i en fantastisk bröllopsklänning! kärlek kan vara väldigt komplicerat men också helt underbart. Jag har tyvärr mött baksidan av allt det fantastiska och jag längtar efter den dag då jag får upptäcka och vara med om äkta, bubblande och lycklig kärlek. Jag älskar hennes Valentino dress! och buketten med cremevita rosor som vilar i hennes händer. 8 juni, dagen då ett kärleksregn föll över Stockholm.

Wedding of Princess Madeleine and Christopher ONeillBild: ALL OVER PRESS, STELLA PICTURES

Love is in the air! ♥

Någon som…

 

Någon som inte är rädd för att klä sig så som hon vill, någon som lägger ner sin själ och sitt hjärta i hennes texter och blogginlägg, någon som gärna bär sin kamera i sin hand och letar passande motiv, någon som gärna hänger på fik och skriver fina texter i höstmörkret över en kopp chailatte, någon som vet att hon är unik och vacker, någon som tycker om mode och värdesätter det högt, någon som har humor och gärna är omtänksam mot andra, någon som har Marc By Marc Jacobs som favoritmärke, någon som älskar att dansa!, någon som har ett öga för detaljer, någon som gärna myser så fort tillfälle ges, någon som tycker om att skriva listor för olika saker och ting i livet, någon som gärna analyserar saker och händelser, någon som gärna stylar och inspirerar andra, någon med självlockigt hår och ett fint leende, någon med smilgropar, någon med olika form på ögonen, någon som tycker om att blogga och instagramma och gärna delar med sig av fina ting och händelser, någon som gärna kikar in på colin.se, någon som inspireras av olika människor, någon som har ett minne som en guldfisk, någon som tycker om horoskop och som tror att det är otursamt att läsa gamla sådana, någon som hämtar inspiration och omformar den till sitt, någon som tycker om att baka, någon som väljer Converse framför klackar inför en utgång, någon som gärna gömmer sig i sin pälsbollmössa, någon som föredrar vitt framför rött, någon som tar på sig sin cape och bär upp den med stil, någon som tycker om att pussas och kramas, någon som gärna håller en hand av större modell längs gatorna, någon som gärna kikar på manligt mode i butiker, någon som gärna tänder ljus om kvällen, någon som är en sucker för snygga skjortor, någon som dricker många koppar te om dagarna, någon som gärna dyker ner i trendiga modemagasin, någon som gärna drar igenom sin hand i smårufsigt hår, någon som gärna shoppar nytt till sin garderob, någon som älskar smågodis och kakor, någon som gärna gör fina frisyrer i sitt hår, någon som tycker om att hålla sig uppdaterad på olika plan, någon som gärna läser till ögonen går i kors, någon som köper stora choklad och äter upp dem på en gång, någon som gärna dansar framför spegeln med vita urban ears, någon som älskar att stå på scen men som är en blyg viol i vanliga fall, någon som tycker om att inta olika roller och spela teater, någon som gärna sjunger, någon som gärna tar kort på sig själv och även redigerar dem efteråt, någon som älskar typiska ”tjejfilmer” men även action med humoristiska inslag, någon som har en tendens att skratta så att kramp i magen uppstår, någon som skriver texter på sin macbook. Och den där någon det är jag.

Under trädkronorna

Något annat som jag verkligen älskar att göra är att skriva. Ni som har följt min gamla blogg har nog läst en och annan text jag publicerat där. Så jag tänkte att ni skulle få ta del av mina texter här också då och då. Nedan följer den senaste av dem under kategorin Mina texter.

Där gick de hand i hand tillsammans under de mustiga trädkronorna och funderade på livets oberäkneligheter. Hans hand var varm och hennes kall, trots att hon bar de stickade vantarna hon fått av honom förra julen. I hörlurarna som de delade på spelades musik om den olyckligaste kärleken av dem alla, den där man nästan inte vågar se eller röra. Känslan av att det var den sista hösten de skulle tillbringa tillsammans gav ett styng i hennes bröst och hennes lilla hjärta sjöng långsamt. Han var så vacker där han gick bredvid henne och blickade upp mot de brandgula och röda löven. Han betraktade dem ända tills han skulle kunna dess konturer och färg utantill i sömnen. Hans ögon var blanka och nära till salta tårar. Men han ville inte visa den upprivenhet och förtvivlan han kände bakom den ytliga fasad han visade upp. Hon tittade på honom och fastnade i hans vackra tårfyllda ögon. Med en vilja och önskan så stark att han skulle ta henne i sin varma famn så hon kunde vila mot hans hals och andas in doften av honom, han som inte längre var hennes. Till tonerna av ”Om du lämnade mig nu” med Lars Winnerbäck och Miss Li promenerade dem ibland höstlöven i parken.

Hon rös till av den kalla höstluften och tänkte på den film som var deras, det där som hade tillhört dem. Hon undrade hur det skulle kännas att möta hans varma och fylliga läppar igen och hur det skulle kännas om han lyfte upp henne i famnen och kallade henne det där orden som hon älskade att få höra. Hur det skulle kännas att gå hem tillsammans med honom, betrakta hans leende, dra fingertopparna igenom hans hår och aldrig sluta titta in i hans vackra mörka ögon. Han funderade på hur det skulle kännas att dra handen genom hennes långa lockiga och mjuka svall, omfamna hennes lilla nacke, låta händerna treva över hennes sköra hud och kyssa hennes vackra läppar. Att hålla om henne hårt i sin famn och aldrig, aldrig, aldrig släppa taget.

Där promenerade de tillsammans hand i hand, två sårbara själar under en himmel av vackra trädkronor med vetenskapen om att det aldrig skulle bli de två igen. Att den kärlek som funnits och fanns skulle stanna kvar ibland de genomvåta höstlöven på marken. Musiken tystnade i de vita hörlurarna och han förde henne intill sig mot sin famn och viskade i hennes öra, mitt hjärta tillhör dig och där kommer du alltid ha en hedersplats.

Just a reminder.

En förbättrad version av mig själv. Lite smartare och lite bättre helt enkelt. Inte för att jag på något sätt skulle vara bättre än någon annan men det är som en uppgradering på min livsnivå. Lite som att välkomna Lovisa 2.0 s, ja i jämförelsevis med en nyare version av iPhone. Nä nu ska jag inte jag jämföra mitt liv med en modern teknikpryl men ni förstår nog vart jag vill komma. Jag brottas ständigt mellan likgiltighet och spänning på livets nya händelser. Men jag tror också att det blir vad man gör det till. Inställningen är otroligt viktig och gör att vi alla upplever en och samma händelse på olika sätt beroende på våra erfarenheter och vårt välmående. Med en vacklande självkänsla ska jag ta mig upp och bevisa för mig själv att jag kan om jag bara vill. Jag känner stolthet över mina livsval som exempelvis den hastiga flytten upp till Stockholm för hej, hade jag stannat kvar i den lilla staden hade jag inte fått uppleva allt det fina som jag upplevt under året. Många nya människor, ny kärlek, ny bostad och nya intryck. Jag ångrar inte att jag tog mod till mig och flyttade upp, inte alls. Det var snarare väldigt nyttigt och gav mig nya perspektiv på livet. Men jag tror helt enkelt inte att jag var redo att lämna boet och flyga iväg över höga höjder. Lämna det där trygga man så gärna vill ha kvar. Livet kan både vara outhärdligt men också fullkomligt underbart. Jag ska välkomna det nya och memorera det gamla. Det är nu jag har chansen att utforma mitt liv precis som jag vill ha det. Ta hand om mig själv. Fem ord som är väldigt viktiga men som är lätt att ta för givet. Jag ska älska mig själv och leva mitt liv med ett leende på läpparna, för om inte jag gör det, vem ska då annars kunna göra det? 
 
 
Måste våga flyga och våga falla. 
 
Just a reminder.

Love,

Det är tomt, hennes hjärta är trasigt. All kärlek och värme har sipprat ut och kvar finns en tomhet av dess like. Hjärnan går på högvarv medan hjärtat tappert pumpar ut röd färg innuti hennes kropp. Fina och underbara minnen spelas upp som en film i huvudet, farvälet i ösregnet är den scen hon ser om och om igen. Regnet som faller ner och spolar bort det fina som de hade tillsammans, deras kärlek, allt flyter med i regnpölarna som bildas på marken de står på. Han vill gå, hon vill stå still. Ur de vackra bruna ögonen faller tårar ner längs hans kinder. Hon vill ta hans hand i sin och låta han gömma henne i sin varma famn, andas in hans doft, lyssna till hans hjärtsång, men hon vill inte falla, hon får inte falla så hon låser in sina känslor bakom ett galler i kroppen. Han är uppriven, hennes stora kärlek. Hennes hjärta. Och hon är orsaken till att det har fallit i tusen bitar. Lilla hon och hennes handling. Det är dags att fylla boken med nya kapitel, det är dags att vända blad. Den enorma saknaden finns kvar i hennes hjärta och där kommer han alltid ha en plats. De fina minnena, deras film, som hon kan spela upp när hon vill och vart hon vill då han ständigt finns i hennes tankar. Hon spelar deras spellista som hon skapade i början av det som skulle bli deras, när de blev ett tillsammans. Fina kärlekslåtar fyller de vita hörlurarna och hon känner hur klumpen i bröstet sakta växer och hon sjunker som en sten. Men hon ska bära på den saknad, sorg och kärlek hon känt och känner för hon skall inte flyga iväg. Det är dags att hon prövar sina vingar och det ska hon göra, men först måste hon öva på att flyga. Hon är som en fågel som har lämnat parholken. Det är dags för henne att pröva sina vingar. Och det själv.

 

I do not love you for the way my heart
Seems to live somewhere inside your chest
And I do not love you for the way your arms
They can hold me until I forget
And I do not love you for the way you’ve been
Exactly what I’m looking for
I love you for all of this and so much more

På Ruta Ett

Septemberkvällens höstmörker svepte in över kullerstensgatorna i Gamla Stan. Hon tog sig lätt fram i sina svarta converse på fötterna. I tankarna fanns bara en sak. Vad skulle samtalsämnet för kvällen bli, vad skulle han ha på sig, hur skulle han vara mot henne, vad var det för restaurang han hade tagit henne till. Alla frågorna flöt runt i hennes huvud som en enda massa medans fötterna lätt promenerade vidare. Det var som om hennes hjärna och kropp inte ville samarbeta. Hon var förväntansfull och smä fjärilar dansade i hennes mage. Hon skulle på dejt, en riktig dejt på en fin restaurang. Vilken visste hon inte utan endast adressen var inskriven i hennes gps på iPhonen, hennes hjälpande hand. Vad skulle hon göra utan den. Så hon spatserade kullerstensgatorna fram och kom tillslut fram till målet. Men det som mötte hennes blick kunde omöjligt vara det slutgiltiga målet, det fanns inga spår av någon mysig restaurang alls. Så hon bläddrade sig igenom de nyaste meddelanden ifrån honom och fann strax att han skrivit fel adress, så hon virrade sig tillbaka och lyckades tillslut hitta Restaurangen med stort R. Men nä, här kunde det inte vara, han måste skrivit fel. 
 
Efter anvisningar om att slinka in i baren och nerför en trappa förstod hon ganska snart att det här var en speciell plats. I en gammeldags soffa såg hon honom sittandes i en uppstyrd kreation med två glas dryckesbubblor och med ett leende riktat mot henne. Hon kunde antyda att han såg en smula nervös ut samtidigt som hon förbannade sig själv av valet av skor. Converse på Stockholms finaste restaurang, jo jag tackar! som tur var hade hon valt sin fina svarta cape som såg lite mer exklusiv ut. Men hon kunde inte förmå sig att känna sig malplacerad. Efter lite småprat i fåtöljerna och några klunkar champagne i loungen promenerade de in i en himmel av röda sammetsgardiner, soffor, runda bord och exklusiva kreationer. Det var som att de befann sig i eiffeltornets och romantikens stad för ett smärre ögonblick. De slog sig ner vid ett av borden och började studera menyn i tysthet. Bredvid dem satt ett äldre par som firade guldbröllop och avnjöt en flådig meny. Hon ögnade igenom menyn och tänke tyst för sig själv att det inte fanns någon rätt under 200 riksdaler. Vad skulle hon välja? Då han var mer framåt var hans val enkelt, han skulle ha lamm. Hon bestämde sig för att välja samma. Och till det ett glas rött. De pratade på medans de njöt av den utsökta maten och de skämtade om hennes skoval. 
 
Där satt hon helt ovetandes om han skulle bli hennes framtida pojkvän, att de skulle bli ett tillsammans. Hon som aldrig varit på en riktig dejt blev tagen med storm. Det var nog svårt att hitta en sådan restaurang som andades så mycket romantik som den gjorde. Hon fann ganska snart att han var godhjärtad, omtänksam och utstrålade mycket värme. Efter god mat och efterätt tog de sig ut i den kalla stockholmskvällen och började promenera ner mot vattnet. Hon kunde inte tänka klart och svävade på rosa, lätta moln.
 
I ett hav av söta bubblor och champagnekyssar slutade hennes vardagskväll
 
 

Love Is Feeling, Feeling Love

Ett vackert par. En vacker fasad som man betraktar och målar upp bilder om det finns en vacker insida med vacker kärlek bakom. Som att öppna en jättefin ask och finna ett ännu finare smycke innuti, då ett leende sprider sig på läpparna och som avslutas i ett stort leende och ett åååh. Hur fint är det inte att någon med både en fin utsida och insida som älskar en, överröser en med kärlek, skriver söta små meddelanden på både lappar och telefonen, som frågar en extra gång om man inte vill ha något ifrån affären, som älskar att mysa precis som en själv, som har ett varmt hjärta man vill fylla med kärlek, någon man vill ta hand om, uppmuntra, någon att hämta med sin cykel när han kommer från jobbet, som har ett par bruna ögon att fästa sin blick lite extra länge på, någon som håller din hand längs gatorna på stan, att gömma sig i en stark och varm famn och andas in den där underbara doften som man vill limma fast på sig själv, att somna till hans hjärtslag. ja listan kan göras lång. Kärlek är vackert, väldigt vackert. Hade det varit för några år sedan hade jag inte kunnat skriva en sådan här text och då inte heller tyckt om att betrakta vackra lyckliga par men nu är det underbart. Ni som letar efter den rätta, den perfekta mannen. Häng inte upp er på den jakten utan låt han komma till er. Det må låta klyschigt men han dyker upp när man allra minst anar det och inte heller tänker på det. Och låt han nå ditt hjärta. 
Just a remember
 
 

Little Poetry

Med vårblommor i håret, vita blad som omsluter blommans knopp,

en stjälk som leder till vårens gröna grässtrå, jag fäster den i håret.


Vårkänslor på mitt huvud, i mitt hår,

vit ljuvlighet, vita blomblad, sprider bladen på min vita stickade.


Det finns små spår av våren i mitt hår, spår som etsar sig fast på mig,

på oss.


Dokumenterar våren med vita vårblommor som motiv,

ett motiv som sparas i ett välbevarat medierat arkiv.